Det här med julklappar, varför ska det vara så sjukt svårt att köpa till killar (pojkvän). Tänk vad mycket enklare dom har, det finns ju tusen saker tjejer vill ha - smycken, fina underkläder, pressentkort, parfym, kläder, hud/hår produkter.
I vilket fall som helst så har vi sagt att vi inte ska köpa för så mycket till varandra i år (ni vet ju varför). Så jag skickade efter ett spel till Nintendo DS som han önskat sig - som kom på posten idag. Självklart ringer brevbäraren på dörren på grund av att paketet inte gick ner i brevinkastet - Kristoffer blir nyfiken i en strut och undrar vad det var frågan om, ett paket till mig svarade jag... och då undrade han såklart mer. Då brister det för mig och mina hormoner spelar mig ett spratt! (Det var han som tipsade om att det gick att beställa över nätet då det inte kommit ut i butik ännu), så självklart fattade jag att han fattade. Tårarna sprutade och jag inser att julklappen inte blir nån överraskning längre. Aldrig mer beställa!
Det slutade iaf med att vi kom överens om att han får köpa spelet av mig (han skulle ändå köpt det om han inte fått det i julklapp) och jag får traska ner på stan och inhandla något nytt. Slutet gott, allting gott - men är det ändå inte typiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar