Är i graviditetsvecka 14 och har hittils inte gått upp ett endaste gram, snarare ner två kilo. Jag tippar på att det är det hemska illamåendet som resulterat i noll mat och mycket spya som gjort jobbet. Känns lite sådär att gå ner men barnmorskan säger som tur är att det är helt ofarligt för bebisen, hon/han tar de den behöver och det känns ju tryggt, jag har ju lite att ta av så tur för mig o bebis :).
Om fyra veckor är det dags för ultraljud, det "riktiga" ultraljudet. Det ska bli så spännande. Och nej, vi ska INTE kolla könet, så tråkigt! Jag älskade det där pirret som fanns i kroppen de 9 månaderna Lowa låg o guppade i vattnet, undran över VEM det var där inne och sedan få reda på könet efter 14 timmars helvetessmärta var rena drömmen! Som vi undrat och gissat. Det får bli en gissningslek den här gången också. Jag tippar på flicka, Kristoffer på pojke! Spelar ingen som helst roll, bara barnet är friskt och kry ♥
huvudsaken att barnet lever när de kommer.. sen om de e sjuk e sak samma i mina ögon
SvaraRaderaSkönt att inte känna sig så "stor och klumpig" än kan jag tänka mig ;)
SvaraRaderaOch det är ju precis som du säger, barnet tar det den behöver och alla kroppar reagerar olika på graviditeter. Jag vet vissa som t.o.m. gått ned ända fram till vecka 40, fast då krävs det ju förstås att man har lite reserver i kroppen! :)
Kram
Det är väl klart det är viktigast att barnet lever, men herregud vem vill att sitt barn ska vara sjuk? Det är iaf självklart i mina ögon att man vill att barnet ska vara friskt o kry!
SvaraRadera"Jag hoppas att barnet lever när det kommer" känns som en ganska grotesk tanke. Klart som fan att man önskar att ens barn är friskt?! Menar du "Anonym" verkligen att det kvittar för dig om ditt kommande barn är friskt eller sjukt?!
SvaraRadera