Natten har varit hemsk, riktigt hemsk. När värmen är här sover vi med fönstret öppet - vi hör alltså allt utanför mycket väl (eller rättare sagt jag som vaknar av minsta lilla knyst, Kristoffer sover som en stock). Vid halv 3 inatt vaknar jag av värsta livet utanför. Det var bråk mellan djur, har aldrig hört sånt oväsen mellan djur förut, som skrik & fräs.
Flög upp ur sängen när tanken slog mig att Dexter (vår katt som precis gått från innekatt till utekatt) kanske var i slagsmål, så jag virar runt mig täcker - slänger upp altandörren och rusar fram till räcket där jag ser bråket 1 meter ut på gräset... Jag skriker - DEXTER kom in, och då blir djuren stilla och tysta. Så fort jag har skrikit ser jag att det inte alls är Dexter, inte ens katter i bråk. Det är två äckligt stora grävlingar! Tror ni att jag höll på och dö eller? De bara stor och glodde på mig med deras obehagliga trynen (kallas de så?) och jag får PANIK och kutar in. Helvete i gatan var snuskiga dom är. Nu kommer jag knappt våga mig ut, tänk om dom har byggt bo här? Man kommer ju ihåg från dagis vad fröknarna varnade för - De biter tills det knakar i bena. Kommer ha men för livet efter denna natt, huhu.
Fyfasen alltså. Har ni två stora grävlingar i trädgården? Lite läbbigt. Så för de värsta livet om natten. Tur att du inte gick ut.
SvaraRadera