Gick in vecka 30 igår (bilderna är tagna v. 29) det går fort som bara den denna graviditet. Men jag njuter av vår sparkande bebis i magen.
Igår natt fick jag dock ringa till förlossningen. Natten var sådär, sov jättedåligt och fick springa på toa flera gånger. Ett av toabesöken var inte rolig, jag fick nämligen svinont i magen som blev hård som en kanonkula. Fick näst intill profylaxandas. Lyckades ta mig tillbaka till sängen där det fortfarande gjorde ont, så i ca 3-4 minuter låg jag o led. Blev väldigt nojig och orolig så jag ringde till Nyköpings förlossning. Där möts jag av Tina i telefonen (som var med och förlöste Lowa) och hon trodde det var förvärkar, kramp eller uvi. Jag skulle återkomma om det fortsatte eller om jag fick någon blödning - vilket som tur var inte hände.
Allt blev som vanligt efter en stund även om jag hade lite småont till och från efter den kraftiga värken. Antar att livmodern över inför förlossningen. Hade en hel del förvärkar med Lowa också men de blir ju kraftigare när man fött tidigare, kroppen vet vad som komma skall. Längtar tills förlossningen med skräckblandad förtjusning. Att föda barn är verkligen den värsta smärta man kan vara med om, men även den största lycka när bebisen väl är ute. Går såklart inte att förklara för er som inte fött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar