Wilton började äta penicillin i söndags mot sin öroninflammation som dom upptäckte på akuten i lördags. I tisdags var 3e dagen med medicinen och skulle det bli värre skulle man genast kontakta sjukvården - och såklart blev det de. Wilton skrek som aldrig förr, vi gav alvedon var 4e-6e timme, men det hjälpte inte mot smärtan, han var helt förtvivlad och hade extremt ont. Vi fick en tid till barnkliniken på tisdagen. Barnläkaren tittade i Wiltons öron och han tyckte det såg bra ut, lite svullet i ena örat bara (öroninflammationen kanske redan hade börjat lägga sig?) Han förstod inte varför vi fått en penicillinkur till honom på 10 dagar, det var tydligen extremt länge. 5 dagar räcker gott och väl för hans lilla kropp med den starka medicinen.
Dom tog prover och undersökte honom, och allt annat såg bra ut. Började då misstänka biverkningar av medicinen, att det var därför han fick så fasansfullt ont i magen, han är även lös. Stackars liten. En riktigt tuff start för vår lilla bebis. Jag hoppas det är biverkningar, annars är nämligen koliken tillbaka - han som hade blivit så bra när vi ökat på dropparna. Det är gnäll & skrik hela dagarna och jag har brutit ihop både en, två och tre gånger. Men det är bara att bita ihop och ta nya tag. Kristoffer har jobbat kväll denna vecka och det har inte gjort saken bättre. Håller tummarna att hans magont blir bättre när vi avslutar medicineringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar