Nu är vi inne på den andra och sista inskolningsveckan. Redan förra veckan lämnade vi Lowa själv på dagis för första gången. Jag hade en konstig känsla i hjärtat hela vägen hem, inte för att hon blev ledsen - för det blev hon inte, hon pussas och vinkar glatt hejdå, utan jag tror det mest berodde på ovana.
Inte en endaste gång har Lowa varit ledsen när vi vinkat hejdå eller under tiden hon varit där själv. Idag både åt och sov hon där för första gången. Maten gick väl sisådär (vilket inte är jätteovanligt när det gäller vår lite småkräsna tös), men sovningen gick bra. Dock sover hon alltid bättre i sin spjälsäng än i vagnen. Imorgon ska vi lämna henne 8.30 till 11.00.
Har hört att "bakslag" alltid kommer och det gör det säkert, allt går ju i perioder - humör som utveckling, så det är vi beredda på. Allt kan väl inte gå smärtfritt, eller? Vilket fall som helst är det så skönt att hon trivs på dagis (dadis som hon själv säger), och förskolelärarna är kanongulliga.
Vad härligt att det går bra på förskolan!! bakslag får man alltid.. det är inte jämt Albin vill gå till förskolan och blir ledsen när vi lämnar fast han har gått ett och ett halvt år. Vi vill ju inte alltid gå till jobbet :) Det man kan "trösta" sig med då är att barnet oftast blir glad så fort man som förälder gått därifrån.Kramar Hedvig
SvaraRaderaJa som tur är går det oftast fort över när de väl blir ledsna. Finns ju så mycket roligt att göra på förskolan och barn att leka med, tur det annars hade väl tårarna runnit på alla ledsna små barn alldeles för länge. :)
SvaraRaderaKram Anna