Hade tänkt skriva ett par rader men ändrar mig lika fort. Har tappat suget om bloggen, samtidigt som jag älskar den. Älskar att skriva av mig. Funderar på att sätta in ett lösenord här, så bara jag och dom jag vill ska få tillträde hit kan komma in. Kunna skriva utan att folk dömer, tycker och tänker.
Idag är jag slut som människa. Så fort Kristoffer kommer hem från jobbet ska jag hoppa in i duschen, lägga i en hårinpackning, fila fötterna, plocka ögonbryna, smörja in kroppen och mycket mycket mer. Jag glömmer liksom bort mig själv. Ser förjävlig ut i skallen, hårfärgen har liksom blivit gul, blek hy och en hel del kilon jag skulle vilja trolla bort. Någon som känner igen sig eller är det bara jag som kan känna såhär? Som sagt, slänga in ett lösen eller fortsätta som vanligt, det är frågan. Är bara så less på folk som ska säga, tycka, tänka och dömma! Det jag egentligen vill skriva och gnälla över skiter jag i på grund av det jag nyss nämnde.
Vännen vet precis hur du känner har oxå kännt så...och du skit i vad andra tycker och tänker det är din blogg så skriv vad du vill!!! Massa kramar till dig ♥♥
SvaraRaderaSvar: Tack, ska försöka! Vem är du som nyss kommenterat förresten, nyfiken när det står anonym :)
SvaraRaderaJag vet hur det känns när man ser sig i spegeln och undrar vem den där som stirrar på en är. Man glömmer lätt bort sig själv när det är barn och hem och allt som man borde hinna och framför allt orka med. Jag tipsar dig om att göra det du ska göra nu när han kommer hem. Ta långa duschar, försök slappna av korta stund du får för dig själv och senare när du börjar träna kommer det att kännas som rena himmelriket. Träning OCH en stund för sig själv :) Kämpa på du är jätteduktig!
SvaraRaderaÅh sorry visste inte hur jag skulle göra men det är bara jag :)
SvaraRaderaNUU blev det rätt haha va rädd om dig! kram ♥
SvaraRaderaÅ, Anna. Jag känner så sjukt mycket igen mig, förstår precis vad du menar och hur du känner.
SvaraRaderaVarma kramar!
Tråkigt att du funderar på att sätta lösen på bloggen, jag har följt din blogg ett tag och tycker att den är toppen. Har tidigare skrivit till dig om att jag tycker det är himla skoj att läsa om din inredningsglöd och inspireras lite.. Så jag tycker iaf att det skulle vara synd :( Men det är klart att du känner bäst! Ha det fint, tack för en fin blogg!
SvaraRaderaDu kan skriva om precis vad du vill anna, sen dom som vill döma eller kritisera får väl hållas. Inget att bry sig om! Kul att läsa om dina tankar o funderingar, ibland känner man igen sig. Ofta de som dömer har ju något problem med sig själva, avundsjuka, dålig självkänsla, skadeglädje osv kanske. Fortsätt skriva av dig, som terapi för kroppen. Man mår bäst av att ventilera :) kram på dig/malin
SvaraRaderaMen va folk ängnar tid att tycka om andra är deras förlust av tid och positiv tankeverksamhet och kommer bara missgynna dom själva i längden. Plus, borde inte flenare va vana vid att andra vill bestämma vad man ska tycka och hur man ska vara ;)
SvaraRaderaKör på bara! Skriv vad du vill, gärna precis det som gör andra sura! :)
Är det verkligen andra som dämmer dig och inte bara du som tror att de dämmer dig för att du känner dig otillräxcklig, utmattat och ledsen över att lillkillen är kolikig?
SvaraRaderaJag vet inte om du hört något eller fått någon negativ kommentar eller så men annars skulle jag gissa att risken är rätt stor att det är så.
Hur som helst ska du veta att jag inte någonstans dämmer dig utan bara beundrar dig för att du är på riktigt! Det är inte alltid guld och gröna skogar och det är Lixom okej. Jag tror inte att man kan bli lycklig förena man inser det, men man måste nog också inse att det blir bättre!
Det är okej att känna at man inte orkar, det är okej att vilja ta ett break och det är okej att gråta av förtvivlan! ALLA känslor är okej, oavsett! Det är tom okej att inte orka och be om hjälp!
Lycka till nu och låt inte förtvivlan ta över, och gör den det, be om hjälp, den finns garanterat där! Pepp kramar
De e verkligen inte lätt med auto correct på en iPad ;) //helen
SvaraRaderaÅh, vad tråkigt om du sätter lösen på bloggen! Jag som inte känner dig uppskattar alla inredningstips du har att komma med!
SvaraRaderaAnna, jag känner också igen mig trots att mina barn är äldre så kan jag känna likadant ibland. Tröstande är kanske att säga att det kommer bli bättre samtidigt så kommer fler dippar när barnen kommer in i sina utvecklingsstadier (som många kallar för trots) och då står man där igen och tillslut inser man att va sjutton nu är jag också helt plötsligt 3 år igen och på mitt barns stadie fast det är jag som ska vara den vuxna och vägleda mitt barn. Men Anna det jag menar är att det är Ok att bryta ihop och komma igen, det gör dig till en mycket bättre mamma och nästa gång kanske man gör på ett annat sätt som fungerar bättre. Som en klok människa sa till mig en gång: Man behöver inte vara så jävla duktig, be om hjälp det är ingen som dömer dig för det utan många finns där och vill och kan hjälpa till. För det är inte en dans på rosor jämt att ha barn. Jag vet att vi inte känner era barn så bra men tveka inte att ringa om ni behöver hjälp, både jag och Niklas finns här och vi hjälper gärna till om vi kan :) Många kramar till dig/er!!
SvaraRaderaJätte tråkigt att du får dåliga kommentarer! Men jag säger som någon av dina föregående skrivare att det är någon som förmodligen är avundsjuk på ditt liv. Livet är inte alltid en dans på rosor och jag tycker det är skönt att läsa om andra som känner som jag vissa dagar. Nu har jag bara en trollunge hemma visserligen, men varje dag är inte alltid lätt.
SvaraRaderaFortsätt skriva det du vill skriva, det är jätte kul att följa er lilla familj!
Kramar
Svar: Va gulliga ni är mina vänner! Blev så glad av alla era kommentarer, att ni var så många som brydde sig, det betyder massor. Kände mig rätt nere igår, idag är en mycket bättre dag - har alltså kommit på bättre tankar, inte ska jag sätta lösen, jag skriver ju för min egna skull, men även för er - kommentarerna gör ju bloggen. Ni gör det mycket roligare att blogga. Tack för allt ert stöd!
SvaraRaderaKramar till er alla <3