söndag 10 januari 2010

En dröm blev till mardröm

Min dag har inte varit den bästa...

Kom in på en blogg där en kvinna skrivit ett långt inlägg om när hon och hennes man skulle få träffa sin lilla bebis för första gången. Det var dagen D, dom hade fått ett datum då ett planerat kejsarsnitt skulle gå av stapeln. Båda var överlyckliga och förväntansfulla, men en dröm blev snabbt till en mardröm. När barnmorskorna gjorde henne "redo" inför operationen och hon kopplas upp på en ctg-apparat hittar de inga hjärtljud. Hon blir såklart helt förskräkt men barnmorskan lugnar med att "så kan det vara ibland om bebis ligger åt fel håll" och de gör flera försök. Efter mycket om och men var de tvugna att göra ett ultraljud, ett ultraljud som blir deras största chock någonsin! Bebisen är inte längre vid liv och allt blir helt svart för dom.

Det var nått förskräkligt hemskt att läsa hela hennes inlägg om deras mardröm. Tårarna sprutade men jag kunde ändå inte sluta läsa. Det måste vara något av det värsta man kan vara med om som gravid/mamma/pappa - att ens älskade barn dör.

Detta har gjort min dag till en ledsen dag. Tankarna snurrar och hormonerna spökar. Känns dock lite lättare nu efter en stunds sömn och tröst från älsklingen.
Ska iväg till jobbet om inte allt för länge, men helst av allt vill jag bara vara hemma ikväll, ta ett långt varmt bad och se något bra på teve.

Alla har vi våra dagar, och jag har min idag!

4 kommentarer:

  1. fy va hemskt, det är en ständig tanke i mitt huvud. Hoppas man inte behöver vara med om det. Min sambos gamla chef berätta att hans syster miste deras lilla en vecka innan BF :( Havandeskapsförgiftning :( Var hon gammal hon du läste om? Brukar ha stor betydelse. :(

    SvaraRadera
  2. Skulle bara säga att jag gillar din blogg, du skriver bra!! Lycka till med er kommande bebis, det är underbart njut även så gott det går av slutet av graviditeten!! //Marika fd HR:are!

    SvaraRadera
  3. Läs inte sånt, det gör dig bara illa :( Kram!

    SvaraRadera
  4. ursh va hemskt för dom.
    Hoppas verkligen det bara är dumma tankar man har. Men de är så jobbigt att hålla dom borta för så fort man inte tänker på det så läser man något nytt tyvärr. :( Jag har inget i min släkt som kan ge barnet nått fel och inte Jonas heller, så vi borde egentligen inte ha nått att va oroliga för. Men jisses va svårt de är ibland. Men man får försöka koppla bort det :) Kram helena J

    SvaraRadera