tisdag 12 juni 2012

Nattamning & sömn

Mina trogna läsare vet vid det här laget att Wilton är riktigt tutt-galen, i alla fall på natten. Det ska snuttas och tuttas var och varannan timme. Han vill sova bredvid mig natten igenom, och så fort han vaknar är det endast MINA tuttar (inte nappen) som hjälper. Jag tvivlar på att det är hunger då han bara behöver tutta några gånger (och är väldigt rund & go), sen sover han igen - tills nästa uppvak.

Det är inte nattamningen i sig som är jobbig, jag "ammar" i sömnen. Det är de att han sover så himla oroligt, och när han vaknar så vaknar såklart jag också. Så här höll Lowa också på, men det började när hon var ca 8 månader. Wiltons tuttande startade för 2-3 månader sedan, nu är han 7 månader.

Wilton har äntligen lärt sig somna själv på kvällarna, i sin säng. Förut var det även där endast tutten som hjälpte. Amning är supermysigt, och skitbra på alla sett och vis, men inte när amning ska göra så barnet endast somnar vid bröstet, det funkar inte i längden.

För 2 veckor sedan pallade jag inte mer. Vi började med 5-minutersmetoden. Det går ut på att barnet ska lära sig somna i sin säng utan en massa vaggande, amning m.m.  När vi började med 5-minmetoden på Lowa så slutade jag helt med amningen i samma veva, sen dess började hon sova hela nätter. Helt galet underbart. Hon vart även lugnare och mer harmonisk, mer intresserad av mat och dessutom blev hon pigg av att sova så bra på natten och trygg. Nu ammar jag fortfarande på natten, men han har lärt sig somna själv i sin säng på ca 1 vecka. Fanns inte på världskartan förut.

Funderar på att ta beslutet att sluta med amningen helt, men samtidigt är det ju mysigt. I och för sig ammar jag typ inget om dagarna längre - i regel 1 gång. Det är bara på kvällen när han vaknar samt natten.

Ska kolla runt lite på nätet och se ifall någon varit med om samma sits, och ifall det hjälpte med att sluta amma på natten.

Någon av er som vet? För Lowa hjälpte det ju att sluta helt med nattamningen, men då var hon 10 månader.

4 kommentarer:

  1. Hej Anna!
    Måste börja med att ge dig beröm för ditt grymma arbete med viktnedgången! Du är ursnygg! :)
    Sen det här med nattamning, min dotter är nu dryga året. Hon nattammandes enbart en tid, ca en månad, och är hon var runt nio månader flyttade vi in hennes säng i eget rum. Samma natt sov hon sig igenom hela natten utan att varken vakna, gny eller vilja ha tutten. Det var nästan så att vi inte trodde våra lgen morgonen efter.. Haha. Så det var en äldigt effektiv grej. Innan det sov hon brevid mig och ville, som Wilton, snutta så fort on vaknade. Ibland vaknade hon av att hon bara låg nära. Så det blir mitt heta tips ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. *ögon (förstås) :)

      Radera
  2. Tack snälla Jessica :) va kul att få beröm för all den slit (& svett) man lägger ner på att tappa i vikt, men det ger ju resultat så bara att bita ihop dom gångerna det inte är lika roligt.

    Det där med att flytta till eget rum gjorde vi (kommer jag på nu) med Lowa också samma kväll som ja slytade helt med amningen. Kanske borde bära ut Wiltons säng? Tanken har slagit mig - ska man vänta till efter "seperationsvasen" eller göra det nu? Seperationsfasen kan iof komma redan vid 7-månaders ålder, men även vid 9, och vissa barn märkar man knappt någon skillnad på när dom är inne i den perioden.
    Så du hade det lika dant, att hon ville amma hela nätterna och det var endast tutten som hjälpte henne somna om fort?
    Tack för ditt svar :)

    SvaraRadera
  3. Är det enbart självdisiplin som gjort att du lyckats eller har du några knep till en mamma med ett par irriterande gravkilon kvar? ;)

    Det här med separationsångest har jag hört många olika bud om. Bvc säger en sak, vänner med barn säger en annan o internet säger hundra andra.. Jag tycker personligen att man ska känna efter själv, ingen känner ens barn bättre än vad man själv gör! Jag märkte inte direkt av någon separationsångest på min tös, den har isf kommit mycket senare.. Typ nu :P märker man att det blir allt för jobbigt med separationsångesten efter nån eller ett par nattförsök så kan man ju alltid flytta tillbaka sängen in till sig igen. Så ge det ett försök! :)

    Och visst har jag haft det likadant som du. När vi samsov vaknade hon titt som tätt för att enbart snutta, man märkte tydligt att det inte hade med hungern att göra för hon somnade direkt. Och jag tror att hon vaknade fler gånger än hon egentligen behövde av den enkla anledningen att vi låg nära varandra. Till slut nådde jag min gräns på vad som tidigare varit väldigt mysigt men som övergick till något jobbigt.. Och efter den natten som vi bytt rum åt stumpan så har hon sovit hela nätter utan att vakna några nämnvärt många gånger :) Lycka till! :)

    SvaraRadera