Kämpiga dagar

Jag har haft ett par riktigt kämpiga dagar här hemma (Kristoffer också när han slutat jobbet). Läget är så att Wilton har riktigt ont i magen, magknip utav bara fan. Kolikskrik i flera timmar (Det klassas som kolik om det skriks mer än 3 timmar/dygn utan att det går att trösta, i minst 1 veckas tid). Vi är uppe i det där med 3 timmar men än har det inte hållit på i 1 vecka, men det lär väl komma med våran tur (storesyrran Lowa hade kolik). Folk som säger att det är bra när barn skriker, att det vädrar lungorna - dom kan jag strypa!

Man är så hjälplös. Finns inget som lindrar. Använder Minifom-dropparna vid varje amning, tyckte dom hjälpte till en början men inte längre. Han sväljer massa luft vid varje amning. Det ser ut som han har rätt tag om bröstet, men kanske inte i och med att luft kommer in - det liksom smackar till då o då. Även riktigt svårrapad. Massor med mjölk som sprutar och rinner alldeles för fort. Vilken ond cirkel. Ibland har jag bara lust att sluta med amningen, för jag VET att det är den som orsakar detta hemska, men ändå vill jag amma och jag vet att det är bra för honom. Ska kämpa mer med att INTE ge bröstet förns han gapar riktigt stort. Han har en tendens att gapa och stänga munnen lika fort, och då får han säkert inte riktigt det stora taget.

Jag kan bara tala om för er som inte varit med om kolikskrik, att det är nått av det jobbigaste man kan vara med om. Man vet inte vart man ska ta vägen, man mår så fruktansvärt dåligt och bryter ihop flera gånger om. Hemskt. Kämpigt. Förjävligt. Och så känner man sig som ensammast i världen. Skitdagar rent utsagt.