Denna graviditet var kämpigare än när jag var gravid med Lowa. Illamåendet ibörjan var hemskt. Jag spydde i tid och otid, kunde inte äta samt gick ner flera kilon. När illamåendet väl gått över kom foglossningen. Inte att leka med. 60 dagar innan BF hade jag turen att bli beviljad havandeskapspenning.
Beräknad förlossningsdatum var söndagen den 30/10 - 11
Onsdagen den 2/11 började min "mensvärk" övergå i något mer ondare förvärkar som kom regelbundet. På kvällen framför teven hade jag så ont att jag var tvungen att duscha varmt, ta alvedon, andas och försöka slappna av. Det hjälpte inget vidare. "Värkarna" kom med ca 20 - 15 min mellanrum och höll i sig ca 20 sekunder. Då visste jag att det var något på G.
Kunde inte sova många stunder den natten. Det började göra mer och mer ont och jag blev både förväntansfull och lite nervös. Kristoffer fick sova, ville inte oroa honom i onödan i och med att det onda inte kom så pass tett. Kl 5 vaknade jag av att värkarna kom med 10 - 5 minuters mellanrum och gjorde så pass ont att jag fick profylaxandas mig igenom dom. Jag väcker Kristoffer 6 och berättar läget, för att sedan ringa mina föräldrar som bor i Flen och berätta att det var dags för oss att åka in till förlossningen. Dom har 30 minuters bilresa så jag ville ringa i tid i och med att vi har 1 timmes bilresa till förlossningen. Man har ju hört att det kan gå sjukt fort när man redan fött tidigare.
Efter telefonsamtalet kom värkarna med bara ett par minuters mellanrum och hade ökat i styrka, då började jag bli lite stressad. Packa klart det allra sista i BB-väskan och lyckades få i mig lite frukost (energi). Tog även några sista bilder på magen.
Bilresan gick bra. Jag andades fint och hade stolsvärmen på max. I vanliga fall brukar det göra ont att sitta med högsta värmen men nu kändes det knappt alls.
Vi kom till förlossningen i Eskilstuna runt 8.00 torsdagen den 3/11.
Vecka 40 + 4
Blodtrycket låg på 140/85
CTG-kurva tas och dom känner på magen så bebisen fortfarande ligger rätt (den rackarn har legat i säte flera gånger men sedan vänt sig om igen). Allt såg bra ut. Dock avtar värkarna och kommer med ca 20 minuters mellanrum och även smärtan har avtagit. Börjar bli lite nervös att vi ska bli hemskickade. Jag som nyss hade så ont.
8.57 görs första undersökningen. Öppen 2 cm.
Vi blir uppmanade att gå ut en stund för att sedan komma tillbaka och hoppas att även värkarna gjort detsamma.
Vi bestämmer oss för att sätta oss i sjukhuscafeterian där vi beställer in lite frukost. Lika bra att passa på att samla energi nu när jag ändå inte har så pass ont och mat fortfarande smakar bra. Värkarna kommer glest, men vi sitter en lång stund, skrapar trisslotter i hopp om att det är vår tur att vinna pengar - icke!
11.00 beger vi oss ut på en promenad. Värkarna kommer tillbaks och vi börjar känna hopp igen. Trötta till max, vi vill sova, men vart? Jo vi går till parkeringshuset och sätter oss i bilen 1 timme, sjukt skönt. Folk som gått förbi oss måste dock undra vad vi var för idioter. En till promenad runt sjukhuset och värkarna gör ont, men kommer med 15 min mellanrum. Vi bestämmer oss för att åka ner till stan och käka lunch och strosa lite. Här börjar värkarna göra riktigt ont och jag håller mig i Kristoffer och andas. Fick många undrande blickar på oss.
15.00 är vi tillbaks på förlossningen. Nu måste det ändå hänt grejer tänker vi, men när undersökningen görs är jag öppen 3-4 cm. Barnmorskan går ut för att tala med sin arbetskamrat ifall vi ska stanna eller åka hem. Som tur va fick vi stanna, det kan gå fort som dom sa.
Efter undersökningen börjar värkana göra sjukt ont. Dom håller i sig 30-45 sekunder och jag lider verkligen. En barnmorska går förbi oss i korridoren och ser mig flåsa och undra om jag vill ha ett gåbord, Ja tack svarade jag. Vi sätter oss i teverummet och hejar på alla andra gravida och förväntansfulla. Vi blir dock inte sittandes så länge då jag har så ont att jag bara vill skrika. Går ett varv med gåbordet och får syn på en barnmorska. Ber om lustgas.
Tar lite kort inne på förlossningsrummet och börjar andas lustgas ca 17.00. Hjälper mycket och Kristoffer får tummen upp av mig.
17.45 görs en till undersökning och jag är bara öppen 4 cm fast dessa hemska värkar. Värkarna har även börjat glesa ut lite så de bestämmer sig för att ta hål på hinnorna.
18.00 avgår klart fostervatten.
Värkarna är hemska men jag andas lustgas för fullt som dom nu höjt upp. Står med gåbord samt springer (eller rättare sagt försöker) till toan med hjälp av Kristoffer mellan värkarna. Vill inte vara utan lustgasen när värken kommer. En barnmorska kommer in och hör hur jobbigt jag har det och ska höja upp lustgasen ännu mer när hon upptäcker och frågar Kristoffer ifall vi har vridit på lustgasspaken. Nej svarar Kristoffer, barnmorskestudenten höjde den för en stund sen. Jasså, svarar barnmorskan, då har hon skruvat åt fel håll, jag har alltså mindre lustgas nu än när jag började med lustgasen. Skandal. Smärtan är olidlig. Hon höjer upp den till rätt läge och det hjälper mig.
Efter att de tagit hål på hinnorna har jag så fruktansvärt ont.
19.30 säger jag att det trycker neråt och det känns som jag vill trycka på. De gör en ny undersökning som visar att jag bara öppnat mig till 6 cm fast dessa monstervärkar utan paus. De kom nu med ca 1 minut mellanrum men gjorde ingen nytta.
20.00 ber jag om att få epiduralen, den läggs 20.15. Sjukt svårt att ligga still på sidan när smärtan är så olidlig. Jag andas lustgas för fullt och vrålar i masken.
20.10 frågar en barnmorska om jag känner av epiduralen, det gör jag INTE berättar jag.
20.12 hög av lustgas, helt borta i huvudet. Jag säger till alla i rummet (3 barnmorskor & Kristoffer) - Asså den här lustgasen, fy faan så jävla najs! Alla börjar asgarva och jag fortsätter andas lustgas för fullt.
20.30 EDA:n va det bästa jag kunde ha fått konstaterar jag. Ett måste till alla födande kvinnor (när Lowa föddes hade jag bara lustgasen till hjälp).
Kristoffer matar mig med yoghurt. Riktigt gott. Värkarna är fortfarande extremt hemska men de går att kontrollera.
21.00 Öppen 10 cm och får se första krystvärkarna. De sista centimetrarna gick fort och det tror jag är tack vare epiduralen jag fick, kunde slappna av mer.
21.10 Krystar. Väldigt svårt att känna när jag ska krysta då jag har fått EDA:n. Smärtan är extrem. Vågar inte riktigt trycka på då jag inte får den rätta krystreflexen som jag fick när jag födde Lowa utan smärtlindring (då hade jag inte ens lustgasen när jag krystade, allt flöt på av sig själv.) Nu fick jag trycka på utav bara fan utan att kroppen hade skrikit efter att krysta.
21.45 torsdagen den 3/11 föds vår älskade son i framstupa kronbjudning. Skriker efter kutan stimulering.
Får apgar 9 - 10 - 10
Vikt: 3740 gram
Längd: 52 cm
Tårarna sprutade av lycka och lättnad. Får upp honom på bröstet och ammar honom för första gången strax efter det.
Denna förlossning var mer smärtsam och utdragen än när Lowa föddes. En riktig besvikelse när man har hört att de som redan fött barn tidigare får lättare o lättare förlossningar, inte för mig. Men allt gick bra som ni precis har läst. Sprack ingenting.
Lowas lillebror har fått namnet Wilton.
